Hormoner

Jag tycker att jag har varit väldigt lugn under graviditeten, tom lugnare än vanligt.

Men nu i helgen spelade hormonerna mig ett spratt!

Var på yoga i lördags för andra gången. Stod upp för det mesta och gjorde olika övningar. Känner mig så fruktansvärt osmidig och blir lite irriterad på att jag inte kan göra övningarna lika bra som vissa andra. Dock är det inte så konstigt när man är 7-10 veckor före dem... Vi avslutar med ca 5 min avslappning liggandes. I lördags fick jag koncentrera mig på andníngen för att INTE börja gråta. Låg bara och tänkte på hur osmidig och otränad jag är nu. Sen skulle vi lägga händerna på magen, känner älskade pyret då och börjar tänka på att jag faktiskt ska bli mamma! Jag, Malin, ska bli mamma till en fin liten pojk! När ska jag börja förstå det?! Så då vill jag börja gråta för den sakens skull..
Jag lyckas iaf hålla det inne där, men så fort jag kommit ut och ringt upp föräldrarna så börjar jag tjuta. Leder cykeln (för jag orkar ju såklart inte cykla upp för backen, detta gråter jag en extra skvätt för) och gråter för fullt när jag pratar med dem. Folk som cyklar/går/kör förbi kollar såklart och undrar säkert vad det är med mig.

När jag väl kom hem så började jag gråta igen och Jeff såg ut som ett frågetecken. Förklarade för honom att jag inte tycker om att vara så osmidig, att jag ska bli mamma (vilket han förstår mer än mig), och att jag inte orkade cykla upp för backen. Han säger allt som jag redan vet, att man FÅR vara osmidig och otränad nu, det är INTE konstigt att man inte orkar cykla upp för backen mm mm.

När tårarna är ute så känner jag en lättnad, så skönt att få ut dem!
MEN, sen på kvällen blir jag sååå förbannad på Jeff utan någon som helst anledning! Och när jag sen inser detta så börjar jag gråta igen, då får jag istället dåligt samvete.

Ja, vad säger man?! Skönt som sagt att jag har haft det så lugnt :) För allas skull.

 

Charlotte

8 april 2014 22:21

Lilla gumman 💕 Ibland är det inte lätt, ibland spelar hormonerna ett spratt, det bara är så antar jag. Och det gör ingenting att du är osmidig, håller med Jeff. Förstår att det är svårt att förstå, oftast förstår man nog inte förrän det är dags :) Det kommer bli jättebra! Kramar!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar