Hmm, vet inte riktigt vart jag ska börja. Vill känna att jag kan skriva allt här, men jag vill inte bli allt för personlig..

Iaf, den person jag har trott mig känna under 20 månader visar sig nu vara en helt annan människa. Känns ganska hemskt faktiskt. Jag förstår och accepterar att känslor försvinner och förändras. Men jag försår och accepterar INTE att man ska behöva bli elak mot den som inte har gjort något fel. Det är fullt normalt att bli ledsen och arg när man får reda på vissa saker.. FULLT NORMALT!! Inse felet, säg förlåt, och så kanske det blir bättre.

Igår fixade jag håret.. Nu är det lockigt, färgat och slingat.  Ska se om jag kan ta en bild sen Emma :-)

Jag är jättenöjd med färgen och allt, men längtar tills lockarna har lagt sig liiite ;)

Letar ju lägenhet för fullt nu, känner att jag inte har något tålamod. Önskar helst att jag hade hittat en förra veckan, men det tar ju lite tid. Men jag vill bara gå vidare nu, få mitt eget och flytta ut!! Slippa detta..

Passande nog så är favorilåten nu "Moving On", känns som att jag aldrig kommer tröttna på den..

Ska "snart" boka tid till tatuering :-)